"Svenne" Hedlund

Tar livet som det kommer

undefined

Popstjärna, omslagspojke, flickidol. Svenne Hedlund blev rikskändis på 60-talet, både som sångare i Hep Stars och senare som ena halvan i fenomenet Svenne och Lotta. Med hårsvallet i behåll och en lika välfönad som välbekant frisyr blir han fortfarande igenkänd på gatorna. Man skulle kunna tro att en sådan karriär föder en persons divalater. Inte i Svennes fall. Jag slås snarare av hur enkel och ödmjuk han är i sin framtoning.

Ödmjukheten verkar ha präglat hans inställning till livet. Hur han drömde om en musikalisk karriär, men inte riktigt vågade tro att det var möjligt. Hur han möter dagen utan några stora förväntningar men oftast går och lägger sig nöjd frampå småtimmarna. Hur han med sina 71 år (varav 55 på scen) slutat planera framåt men tacksamt fortsätter att spela så länge han orkar och så länge publiken vill höra hans röst och hans gamla hits. Ödmjuk, rofylld och tillfreds.

Blev livet som du tänkt dig?
– Det blev nog lite bättre. Visst siktade jag högt och hoppades på en musikalisk karriär, men jag vågade väl inte tro att det skulle bli en sådan höjdare som det faktiskt blev, det var ju inget man kunde räkna med.

Du blev känd på 60-talet, hur minns du den tiden?
– Det var en rolig tid. Jag hade en stor beundrarskara och de flesta var glada och gulliga. I början var det kanske lite farligt, fansen kunde riva och slita för att få tag på en hårlock eller en bit från mina kläder. Det kunde gå lite vilt till. Så småningom lärde man sig att man fick ta bilen så nära sceningången som möjligt för att undvika tumultet. Samtidigt var det förstås en skön känsla att vara så omtyckt och uppskattad. Det var ett bevis på att man var något. Vi träffar Svenne i en hotellfoajé på Arlanda. Tidigt nästa morgon ska han flyga till Vasa i Finland för att vara gästartist i ett allsångsprogram. Att de gamla hitsen fungerar som allsångslåtar även i grannlandet påminner om bandets storhet. Svenne berättar att han efter påtryckningar från de finska arrangörerna fått damma av låten ”Sagan om Sofie”. Sommartid är allsångstid. Förra veckan var han i Falkenberg, och nästa vecka blir det allsång i Valdemarsvik. – Det ska bli riktigt roligt, där i trakten, i en liten by som heter Långrådna, var jag nämligen sommarbarn några år på 50-talet. Jag har varit tillbaks några gånger och det dyker alltid upp någon från den tiden som vill småprata om gamla minnen. 

Du är 71 år, hur ung eller gammal känner du dig?
– I kroppen känner jag mig inte så ung längre, men i sinnet är jag nog runt 21. Som artist är man väl lite barnslig och galen tror jag. Det får nog åtminstone räknas som fördelar i det här yrket. 

Din barndom, hur minns du den?
– De första åren bodde jag med mina morföräldrar. I en röd stuga med vita knutar på landet i Ingesbo, en liten by utanför Vittinge. Morfar gick bort när jag var i fyra-årsåldern så då var det bara jag och mormor. Jag blev nog lite bortskämd. Inte på saker, men på kärlek. Den tiden minns jag som mycket varm och glad. Det var värre sedan när jag fyllde sju och skulle börja skolan. Jag flyttade tillbaka till mamma som bodde i Nacka och började på Nacka Musikskola. Från landet till en massa betong som jag slog mig på. Det var en stor omställning. 

Musikintresset, var kom det ifrån?
– Innan rocken kom till Sverige ville jag bli hockeymålvakt. På den tiden var jag vig och reaktionssnabb. Sedan växte ryggen snett, så de planerna var bara att lägga på hyllan. Men då kom rocken och jag fick något nytt att drömma om. Jag blev vansinnigt förtjust i Elvis Presley och Cliff Richard, lärde mig alla deras låtar. Så drömmen att få stå på scen och sjunga föddes tidigt, men att jag skulle lyckas var som sagt inget jag räknade med. Under Hep Stars storhetstid låg gruppen på plats fem på svenska Tio i topp-listan. Efter The Beatles, Cliff Richard, The Rolling Stones, och Elvis Presley. Så nog lyckades han. 1966 kom Lotta in i bilden. Via sitt band the Sherrys som var på turné i Sverige. Svenne stod i publiken och fattade tycke. Från början höll de relationen hemlig, att flickidolen skaffat tjej var kanske inte någon bra strategi. När pressen fick nys om saken började det skrivas om paret, inte bara sanningar. Och visst kom det en del arga brev berättar Svenne. Men ilskan lade sig snabbt och när Lotta sen började sjunga ihop med Hep Stars blev hon varmt välkomnad. Utan någon vetenskaplig undersökning så borde Svenne och Lotta ha varit ett av Sveriges mest kända och kanske mest omtyckta par. De levde och spelade tillsammans fram till 2014. Där tog sagan slut. Idag bor de 500 meter ifrån varandra i Sävsjö dit de flyttade på 70-talet. Skilda, men definitivt inga ovänner, berättar Svenne. 

Är familjen viktig för dig?
– Jag har en jättestor familj. Min äldsta dotters fyra barn bor alla i Sävsjö, tre grabbar och en tjej, och vi umgås väldigt ofta. De drar med mig på HV71s matcher och vi har väldigt roligt ihop. Resten av familjen är spridda över landet, så de träffar jag lite mer sporadiskt. 

Vad har du gjort i sommar?
– Jag har haft sommarlov. Några spelningar har det blivit, men annars har jag mest tagit det lugnt, myst med barnbarnen och bara tagit dagen som den kommer. Livet behöver inte vara så planerat. 

Gillar du att vara oplanerad?
– Ja, men inte om jag har en spelning eller en tid och plats att passa, då vill jag vara ute i tid och väl förberedd. Annars blir jag stressad och glömmer saker. Inför den här resan var väskan färdigpackad redan igår.

Det låter inte det minsta rock´n´roll, har du alltid varit sådan?
– Nej, det är något jag lärt mig på senare år. Förr rafsade jag ihop mina saker i sista minuten och oroade mig över att jag skulle glömma något, vilket jag också gjorde ibland. En gång glömde jag scenkläderna, det var ingen rolig känsla, även om jag kunde lösa det genom att använda vanliga kläder. 

Vad gör dig riktigt arg?
– Tack och lov så blir jag inte arg särskilt ofta. Men jag blir ledsen och förtvivlad över alla de terrordåd som världen upplevt i år. Att människor bestämmer sig för att utföra sådana vansinnesdåd. Man känner sig hjälplös. 

Har du någon dold talang?
– Jag förstår vad du är ute efter, om jag kan vifta på öronen eller nåt sånt, men nej, nu känner jag mig lite tråkig. 

Har du något livsmotto då?
– Jo, det har jag i alla fall. Man ska vara mot andra som man vill bli bemött själv. Det tror jag verkligen på, och det tycker jag nog att jag lyckas leva efter också.

Vad har du för planer för resten av sommaren och hösten?
– Jag har inga stora planer, men inte heller något som jag inte ser fram emot. Vi ska göra några spelningar med Hep Stars, resten får visa sig. Jag är ju 71 år så jag tycker inte att jag behöver planera mer än så. Jag har inte satt något slutdatum för hur länge jag ska spela, men jag hoppas få fortsätta så länge som möjligt.


Kanske är hans dolda talang dold även för honom själv – jag tror jag just mötte mästaren i att ta dagen precis som den kommer. När det inte är en spelning på gång förstås.

AV: MALIN ANDERSSON OSOBI
FOTO: HAMID ERSHAD SARABI
SMART SENIOR • EXTRA SMART NR 3/2016 • AUGUSTI 2016

Guldpartners - Exklusiva rabatter

Resepartners

Partners

Visa fler partners >